Män som jag inte förstår mig på

På min del av Radisson Hotel (dvs restaurant-delen), så jobbar det mest män. Jag och Niha är väldigt ofta de enda av kvinnligt kön som sliter tillsammans. Men av någon anledning så är hon imun mot våra arbetskamraters konstanta smicker och uppmärksamhet. Jag vet inte om det beror på att hon har jobbat där längre än mig, eller om de helt enkelt inte kommer överrens med henne bra. Hursomhelst, så är detta något som är väldigt vanligt i min vardag på jobbet.

Min favorit är Dwith. Han är en man i 30-årsåldern som kommer från Jamaica och luktar gudomligt (jag lovar, hans parfym är min vardagsdrog-- ibland följer jag efter honom med flit bara för att få känna av den). När Dwith är arg, så känner man sig litet som ett barn som bara vill att pappa ska bli glad igen, så då jobbar vi jätteflitigt. När Dwith är glad, så är han så charmig som socker.

Nu är det så att herr Dwith har varit väldigt "bestämd" de senaste dagarna, efter en viss incident med Superbossen (aka han som äger hela hotellkedjan över hela världen, heh). Men sedan idag så står han där igen och småler mot mig. Soligt frågar jag om,
"Do you want something?", eftersom jag är den som fixar te+kaffe+toast idag.
"Yeah, you," är det enda han säger.
"Oh..."
"Is that alright?"
"Yes, of course!" säger jag glättigt och vänder mig om och fortsätter jobba.

Jag säger ju det. Flirtigt i allmänhet. Sådär är det (nästan) jämt. Men när han sedan kommer fram till mig senare och frågar om jag vill smaka på osten som han äter? varav han lutar sig fram för att kyssa mig. Stammande får jag fram ett "Seriously?" följt av ett nervöst skratt.

För att inte nämna min nya beau som också residerar på jobbet. Det var bara en helt vanlig dag på jobbet när Aaron tjoar på mig och säger "Have you met Amit?". Jag hälsar, han hälsar tillbaka -- finito, det är inte så mycket mer än så.
Senare samma dag får jag ETT SMS AV AMIT, där han skriver att det är synd att vi inte kunde prata mer, men han ville inte prata framför Aaron.
Vänta, va? För det första, hur tusan har han fått tag i mitt mobilnummer. För det andra-- jag känner inte dig! Sms:a inte totala främlingar som du bara sagt hej till!

Och så tillbaka till nutid, då. En Aaron kommer in till köket och ger mig en chokladkaka, med orden "It's from Amit". Vaaaaaaaaaaaaaaaa....??


Suck, för att inte nämna en av diskarna som frågade när jag slutade idag, för han ville "prata med mig" om något efter jobbet. Rädd som en liten hare springer jag ut ur hotellet som är för proppfylld av män som vill mig saker som jag inte förstår mig på.