Det snurrar, snurrar.

Ända sedan jag hade den där drömmen om att jag blev galen, så har jag mått rätt dåligt, fysiskt. Så fort jag sätter mig ned eller står stilla, så börjar huvudet snurra. Snurrar, snurrar, till den gräns att jag börjar må illa och tror att varje del av kroppen kommer slitas sönder av allt surrande i mig. Jag har också haft svårt att sova, vilket förvärrar det hela. Äter dåligt, för jag har varit på tok för fattig. Nästan svält, faktiskt.

Allt sådant där är ju så skoj. Och med ett jobb som kräver ett leende på läpparna och en kvittrig röst, känns det som om jag faktiskt håller på att bli galen. Det är ingen mysig känsla. Det känns som om min kropp, min tankeförmåga och mina sinnen bara ligger på ca 50% funktionalitet. Och att det är något som trasas sönder i mig.

Det är skoj.