Mitt hjärta har tillägnats Gabriel och Micke de senaste två dagarna. Jag saknar dem sådär som man bara kan sakna jättebra vänner. Alla mil emellan känns så fel och trist. Jag vill bara krama om dem rara sakerna. Se Gabriel imitera Leland Palmer i sin psykotiska dans, skrikandes "LAUURAAA!! WE MUST DANCE FOR LAURAA!". Eller sitta och titta in i Mickes ögon över en fika, pratandes om konstiga saker. Tystnad som man trivs med.
Sedan att jag drömde om dem inatt förbättrar ju inte saken precis. Fast å andra sidan kommer Gabriel hem till Sverige i Augusti/September. Och Micke i Augusti. Jag borde kram-anfalla dem då. Hihi.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar