Familje-bra

Födelsedagsfirandet blev något alldeles underbart. Faktiskt den bästa födelsedagen på fleraflera år. Mer än en gång har jag suttit där med tårar i ögonen av tacksamhet och lycka. Jag är väl en person som gör sådant. Men jag kan inte riktigt hjälpa det. Faktumet kvarstår att de kom hit för att spendera ett dygn i Göteborg, bara för att vara med mig. Jag tänker mycket på de födelsedagar mitt i sommaren när jag var yngre, mamma och pappa var skilda, och pappa sa att han inte kunde fira min födelsedag för att han hade semester och var ute på sjön. Den besvikelsen har förföljt mig i flera år, och det är inte förrän de senare åren som jag har kunnat släppa det, eftersom jag inte bryr mig om födelsedagar på samma sätt längre.
Men denna födelsedag är den bästa på längelänge. En av de bästa faktiskt. Jag har lekt på Lisseberg, åkt alla möjliga attraktioner, ätit så god mat så att jagvetintevad, pratat, skrattat, pratat gamla minnen och bara älskat varenda minut.

Det slutade med mig, pappa & bror på en pub, pratandes om gamla sommarstugeminnen, livet och pappas barndom. En hel massa öl då också, såklart. En smärre onykter Emelina vacklar hem i eufori, alldeles salig av kärlek och gamla minnen. Kanske litet smått lycklig av G-kraft och centrifugkraft också. De är rätt bra på att framkalla adrenalin och galna skrik av lycka.

Mina två familje-män är rätt bra, alltså. Sådär, åh-vad-jag-älskar-er-bra.