När fåglarna leker i vikar och vass.

En vecka senare i September så återvände jag och T till Slottsskogen. Det är här vi har hängt allra mest. Vi har en egen liten glänta på en bergstopp (hjortfamiljen visade oss vägen dit), men oftast så orkar vi inte flåsa oss upp dit nuförtiden. Vädret spelar in en stor roll i detta för tillfället, eftersom kylan gärna gör sig påmind under November och December. När kylan kryper in i märgen efter några timmar, så vill man gärna ha det relativt nära till hållplatsen.

Vi satt vid sjön och tittade på en fågelsort som vi aldrig sett förut. En liten familj med en mamma och tre småttingar. De hade oproportionerliga fötter. Vi skrattade litet åt det.