I början på September tog jag och T vårat pick och pack och begav oss ut i skärgården. Resan dit kändes som om den aldrig skulle ta slut. Alla glasflaskor, parmesanosten och parmaskinkan, och framför allt BANDSPELAREN som vägde ungefär tio ton - låt oss bara säga att jag hade väldigt ont dagen efter.
Vi åkte spårvagn, väntade på båten och väl framme på Brännö så traskade vi till andra sidan av ön. Jag, pappa och bror hittade detta guldkorn till plats för två år sedan, och den är värd allt slit det innebär att ta sig dit. Den är lokaliserad nära Brännö Brygga (ni vet, som i låten), men mer än så kommer jag inte förtälja.
Den är ultimat. Bergsskydd på två sidor (mot vinden), men utsikt åt alla håll. I mitten gror det grönaste gräset ni kan tänka er, och under sommaren växer det tätt med lila små blommor.
Denna gången var det litet senare på året. Inga blommor fanns att skåda, men det var likväl fortfarande en fantastisk plats.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar