torsdag 29 augusti 2013

Om mig.

Så. Jag tänkte försöka göra den här listan. Sådant brukar jag aldrig lyckas med, men nu kör vi iaf.

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min stad
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Något jag skäms över
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min mat
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Det här året

Om mig.
En vilsen själ och det svarta fåret som alltid väntat på galenskapen. En varelse som alltid har ett nät av känselspröt utkastade. En person som älskar sin mamma så mycket att jag bara vill gråta ibland.
Jag tycker om att rulla runt i höstlöv, sugas in i historier som inte är på riktigt och så tycker jag hemskt mycket om Keldas tomatsoppa.
Jag älskar att vakna till uppdragna persienner som gör att jag kan titta på himlen det första jag gör. Jag avskyr folk som inte tar hänsyn. Jag är en samlare av ting och fäster min kärlek vid dem. Jag tycker inte om Stockholm - allra mest för stadsbornas yviga gester och höga röster. Tunnelbanan. Dialekten. Eller så har jag bara växt upp alltför nära landets metropol. Jag älskar vitkål, spenat, zucchini, avocado, vattenkastanjer och halloumi. Jag springer ifrån när våld händer på stan - något jag inte klarat av sedan de visade Flugornas Herre i skolan när jag var 12.
Har en släng av hybris som jag alltid levt med. Men jag brukade aldrig prata om den, för man ska inte hävda sig själv och ta hänsyn. Alltid ta hänsyn. Jag älskar allt det mitt jag står för, men jag vet samtidigt att jag har världens mörkaste och äckligaste foster inom mig som jag försöker vagga till sömns.

Det som gör mig allra lyckligast är kaffe, böcker och Dale Cooper. Min orange:a keps (som solblekts såpass mycket att den faktiskt inte alls är orange längre. Mina vänner har börjat kalla den Kepsen-som-egentligen-är-orange). Färgen orange i allmänhet. Vildanden av Ibsen. Japanska päron. Sapfo.

Inga kommentarer: