Mmmm

Min systerson. Oftast går jag bredvid, den som inte frivilligt tar honom i handen. Min röst barnpratar inte, svänger inte glatt. Jag kommenterar färger, rufsar honom i håret och petar på magen. Jag använder min vanliga metod för att visa närhet, eftersom min självkänsla inte räcker till och alla ord känns fel. Säger jag fel saker? Tycker han att det är obekvämt att vara med mig? Tycker han inte lika mycket om mig för att jag sällan orkar leka med honom?
Det är lättare att distansera sig. Jag är sjuk och trött och trasig. Jag kan i ena stunden vara glad och gulla, för att i andra knappt kunna se folk i ögonen. Den inkonsekventa, galna mostern - det är jag det. Jag klandrar honom inte för att han alltid är blyg i början varje gång vi ses. På ett sätt blir jag lättad. På ett annat sårad.

Han tjuter av skratt och låter högt när vi är inne på apoteket. Mamma är upptagen med sina recept, och jag känner hur hänsynsångesten klöser sig upp. Man måste vara tyst, inte störa folk, ta hänsyn.
Jag plockar upp honom i famnen, bär ut honom från apoteket, och försöker febrilt komma på något sätt för att få honom att fortsätta skratta. Håller kvar hans tunga treårs-barnkropp i famnen och börjar gå runt. Jag börjar göra höga knän så att hans ben flyger upp tillsammans med mina.
"Nämen, går du i luften? Vad knasigt!", säger jag och hoppas på att han kommer haka på.
Det gör han. Han börjar skratta och upprepar det jag sagt om och om igen. "Jag går i luften! Vad knasigt!"
Den Stora Ömheten inför min systerson sväller upp inom mig, och jag känner mig stolt. Han skrattar! Han skrattar på grund av någonting jag gör!

Efter fem minuter kommer mamma, och flåsande sätter jag ner honom på marken igen. Sedan ska vi skiljas åt, och han sträcker upp armarna och säger ivrigt: "Hej då, Emelina, hej då, hej då!"
Jag knäböjer vid honom, och så står vi där och kramas. Tillsammans tjuter vi "MMMMMMMMMMMMMMMMM" tills andan tar slut - alltmedan vi kramas, kramas, kramas.

Sedan går vi åt olika håll. Tårögd går jag därifrån och förundras över att han tycker om mig. Han tycker om mig! Och denna dag behöver jag inte tvivla, inte vara rädd.