Hah! Sitter i godan ro och slösurfar mig fram till kreativitet, och så plötsligt händer det. Den där känslan av att det känns som om armarnas vävnad sakta äts upp. Som om kroppen behöver näring, men väljer att ta av armfettet. Den där pirrande, isande känslan som jag det bästa jag visste förut. Har inte haft den på över ett år nu.
Jag ska nog äta litet lunch snart, då.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar