Saker jag bestämt mig för att titta på i veckan är några videoklipp med Gackt och Andrew Bird. Nu när jag och Daniel upptäckt att vi kan använda PS3:ans HDMI-kabel till att titta på underbaraste programmet TOP GEAR (!!!!), så tänkte jag också sitta och uggla framför den nyinköpta megastora tv:n. Titta på Gackts självgoda, men samtidigt busiga leende när han konverserar med andra japaner. Det gäller att blanda nytta med nöje, nu när jag faktiskt studerar japanska igen.
Andrew Bird hade en gratiskonsert i London förra helgen, och denna ska jag också lyckas klämma in någonstans i mitt schema.
Just nu lyssnar jag egentligen bara på en skiva. Om och om igen i flera veckor har jag lyssnat på Luna Sea's Lunacy. Om jag mot förmodan vill lyssna på något annat, så är det bara Kate Bush och Andrew Bird som gäller. Jag tål liksom inget annat än musik som automatiskt får mig att gå in i mig själv när jag lyssnar på det. Ibland när jag lyssnar på Kate så blir jag rädd, för att det känns som om hon vandrar runt i mitt inre och rör vid mina känsliga punkter som ingen annan har sett. Det känns ännu mer konstigt när jag tänker på att den mesta av hennes musik var gjord redan innan jag ens var född.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar