mutanter som får plats i stora bassänger eller livsfarliga monster som stängs in längst ner i källaren

Usch, nä, fy. Så man kan lura sig själv. Jag trodde jag började må bättre, men så ringer jag mamma och börjar storböla i en halvtimme. Ni vet med hulket och att det där. Det är första gången på länge som jag upplevt hulkgråtandet på riktigt istället för i drömmarna.

Och på tal om drömmar så hade jag en väldigt elaborerad sådan inatt. Bland annat tog jag mitt pick och pack och flyttade ut i skogen (varför ska jag alltid flytta ut i skogen i mina drömmar för?).

Och sedan startades det en sorts diktaturanläggning i min hemstad där jag tvingades arbeta. Där odlade de tydligen fram mutanter med superkrafter som jag snabbt insåg skulle kunna förgöra hela världen. Jag lyckades bli vän med en antigrupp som jag tillsammans med smög ut ur fascistanläggningen och jordens kommande undergång. Sedan bunkrade vi upp oss i ett litet hus tillsammans med min mamma. Jag blev paranoid och näst intill hysterisk över tanken på att fasciströrelsen skulle hitta oss och släpa med oss tillbaka till alla monster.

Mamma försökte med knappt intresse lugna ned mig, och det slutade med att jag fräste "Håll käften din tjocka kossa".

Mamma svarade bara med att ge mig lugnande medicin i form av små melongodisar som smakade surt.

Men jag blev lugn till slut och sedan spenderade jag resten av natten med att krama alla katter som huserade i huset. Kattungar, vuxna katter, unga katter, gamla katter, spinkiga katter, tjocka katter, katter med pälsproblem, nyfödda katter...

Jag drömmer hemskt mycket om katter nuförtiden.