she's lost control

Är fortfarande mycket förtjust i att när man haft en dröm då man varit kär i någon, så sitter känslan i. Att man kan sitta två dagar efteråt och försöker söka igenom hjärnan om vem denna personen egentligen var.

Inatt drömde jag att en gammal (destruktiv) barndomsvän gjorde en olaglig handling som jag ovilligt var vid sidan om. Jag började gå den långa gångvägen hem till min syster utanför Staden där jag är just nu, men märkte efter ett tag att mina fotsulor gjorde ont. Jag hade, i min ivrighet att få förklara vad som hänt i förstahandsperspektiv för min familj, glömt bort att jag gått ut med mina tofflor. Jag var tvungen att vända om.

När jag kom in till polisförhöret, så tittade min syster och moder bistert och anklagande på mig. Det första jag hörde var en audiospelning om mitt första hetsiga, panikartade uttalande med polisen efter att själva händelsen skett. Jag gav polisen som spelade upp det en arg blick och sa: "Det där var väldigt fittigt gjort av dig. Du gav mig inte ens en chans att förklara situationen för mina närmaste."

Jag försökte förklara vad som hänt. Försökte förklara hur jag inte hade haft en deltagande roll i min gamla barndomsväns beteende och det som hänt. Jag börjar bli desperat och börjar nämna alla de gånger då hon varit destruktiv i våran vänskap i barndomen, hennes tendenser. Att hon brukade slå mig ibland, att hon påpekade att mitt rum såg ut som en svinstia som hon städade och tittade triumfiskt på mig efteråt, att hon kände ett behov av att påpeka fysiska detaljer om mitt utseende för att få mig att känna mig osäker.
När min moder och syster fortfarande tittade skeptiskt på mig, efter att jag ropat "Mamma, det var enda gången ni sa under min uppväxt att ni inte tyckte att en vän till mig var bra för mig, och att ni helst inte ville att jag skulle träffa henne igen!", så vände jag mig mot polisen som satt bredvid.
Jag var desperat. Jag famlade efter halmstrån och försökte komma på detaljer och egenskaper som hon besatte som var destruktiva. Försökte säga att det var jag som skrek åt henne att stanna, försökte säga att det var tack vare min resonering med henne som gjorde att det inte slutade värre än vad det var.

Detta är, även om det inte är samma exakta händelse, ett återkommande tema i mina drömmar. Jag skriker till slut, men möter en emotionell vägg från de jag älskar mest.

Just efter denna dröm så vaknade jag under småtimmarna, klarvaken. Önskade innerligt att jag inte var tvungen att somna om. Men det gjorde jag så småningom, efter en timme eller så.

Resten var drömfri.
Tack och lov.