På vägen hem så slutar D's bil att fungera. Medan vi väntar på bärgningsbilen, så stannar en bil långt bort och sätter på sina varningsblinkers. I sakta mak börjar han promenera mot oss i den iskalla blåsten. Bilen skakar till efter varje bil som susar förbi. När han når fram till oss så frågar han om vi behöver hjälp. Denna vänliga själ är en sådan som får en att älska mänskligheten igen.
Så vi fick åka bärgningsbil. Det kändes litet som i en film, så jag var rätt uppspelt och nöjd.
Sedan när jag satt ute och rökte på balkongen och tittade på stjärnorna som vanligt, så föll det en stjärna. Och sedan två till. Jag blev så lycklig att jag inte visste vad jag skulle ta mig till.
Allt som allt en mycket bra dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar