Det finns alltid en första gång för allting - aka viva la internet!

Denna fick jag som julklapp av internet igår.

Jag slungades in i ett virrvarr av hjärtattack, gråt och kåthet.

Det är första gången jag ser Gackt kyssa någon.

Ps. Gackt är den till höger, för er som inte känner igen hans svagt uppåtvända smilgropar när han försiktigt börjar kyssa den andre mannen.

Que?

"... och speciella intressen som lett till misstankar om neuropsykiatrisk problematik."

Ehh. Sedan när började man tro att intressen som japansk kultur ärlikamed neuropsykiatriska problem?

Om de kommer fram till att man "måste ta bort" mina dagdrömmerier, så kommer jag att vägra. Livet är inte värt att leva om man inte får stå i regnet utan paraply medan man väntar på spårvagnen, och med ofokuserad blick lyfta ansiktet mot regnet medan man lyssnar till Gackt och låtsas att han sjunger för just mig.

Aj?

Jag kommer inte ihåg om jag skrev om det, hur stark smärtan var under en "endometriosattack". Läste precis ett inlägg om det, och började fundera litet. Vi människor har ju en underbar förmåga att sålla bort sådant som varit ledsamt (om man inte hakar upp sig på det, dvs), eller gjort ont eller varit sjuk på något vis ("Äh, det gör inget om jag blir smittad av din förkylning", "HERREGUD DET HÄR ÄR MYCKET VÄRRE ÄN VAD JAG KOM IHÅG.")
Men smärtan jag hade innan jag blev inlagd och opererad kommer jag aldrig att glömma. Innan visste jag inte att man kunde ha så ont. Att man nästan tappade medvetandet. Att man nästan ville göra det, så man slapp smärtan. Jättekonstigt.

God Jul

Fan vad glad man blir av att få julkort. 

<3

Aj!

Har så jävla ont i nackmusklerna, de där som följer utsidan under öronen. Satt och undrade varför, och så kom jag på att jag satt och headbangade igår till Gackt. 

Tänker nostalgiskt tillbaka på tiden när man gick på indielive i Japan och headbangade sönder ens muskler. 

Förtjusande.

Det har varit en händelserik dag. Först åkte jag och D till en bilförsäljare för att prova en Jaguar. Det blev mycket fniss och förtjusta skrik. 

På vägen hem så slutar D's bil att fungera. Medan vi väntar på bärgningsbilen, så stannar en bil långt bort och sätter på sina varningsblinkers. I sakta mak börjar han promenera mot oss i den iskalla blåsten. Bilen skakar till efter varje bil som susar förbi. När han når fram till oss så frågar han om vi behöver hjälp. Denna vänliga själ är en sådan som får en att älska mänskligheten igen. 

Så vi fick åka bärgningsbil. Det kändes litet som i en film, så jag var rätt uppspelt och nöjd. 

Sedan när jag satt ute och rökte på balkongen och tittade på stjärnorna som vanligt, så föll det en stjärna. Och sedan två till. Jag blev så lycklig att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. 

Allt som allt en mycket bra dag. 

12gatsu no Love Song

Satte på lugn Gackt-musik när jag klädde granen och tänkte att det skulle vara mysigt. 

Börjar böla för att han sjunger så fint. 

"På 'Secret Garden'-singeln är han naken."

Jag står mitt i lägenheten och undrar vad jag ska göra. Blicken flackar till mot bokhyllan, och registrerar att det står en Gackt-skiva där. 

Jag tänker: "Jag ska aldrig sälja hans album."

Då slår det kullerbytta i magen, som om jag missat ett trappsteg. Mina tankar fortsätter. 

"Jag kommer aldrig göra mig av med Kagen no Tsuki-live-DVD:n."

Hjärtat börjar slå fortare. 

"Inte heller SIXTH DAY & SEVENTH NIGHT."

Hjärtat eskalerar och jag börjar känna pulsen slå vid tinningarna.

"När han spelar shamisen."

Berg- och dalbanan i magen hoppar till. 

"Att se den nya konserten på stora TV:n."

Hjärtat är i halsgropen och jag bara står där och myser över faktumet att min kropp fortfarande är kapabel till att reagera så här när jag tänker på honom. 

"You do not have enough Feminine"

Spelade även färdigt mitt 28-kronors-spel idag. Jag fick Happy Ending. De hade sex. Eller snarare sådant där "zooma ut och bli suddigt"-hollywoodsex. 

Jag undrar hur Normal Ending är. 

Ett annat spel jag spelar har däremot en väldigt naughty prins. Han retas och slickar sig om fingrarna. Mm. 

"Thank you, Emelina."

Vardagslycka är att lyckas välja rätt alternativ på Gackts datingspel. 

1) Tuna Sandwich

2) Egg Sandwich

3) Tomato Sandwhich

Uuuuhh! Tuna eller Egg, Tuna eller Egg?! Gackt skulle vilja ha något med mycket protein i, men en Tuna-macka? Blä.

Till slut väljer jag Egg. Gackt ler glatt (vi har precis bråkat), och de tidigare ilskna rynkorna runt ögonen slätas ut. Och jag väser "Ja, ja, jaaa!".

När avsnittet är slut, så håller jag andan medan jag inväntar svaret. Jag brister ut i en fnissattack när det står "3%". JAG VALDE RÄTT. Äggsmörgås, jag älskar dig. 

Why are you blushing?

Så, jag fick ju ärva min fars mobil, och har varit helt besatt av den sedan dess. SPELA SPEL. Mina favoriter är Candy Crush, Soda Crush och cirka 15 datingspel. Det är så fantastiskt med otome-games, man vill bara fortsätta med historien hela tiden. Dock är det väldigt svårt att välja kille ibland, och så kan man bli ledsen om man råkar få en dryg en. Jag har kommit på att jag har en viss typ iaf. Så nu har jag ungefär nio pojkvänner som är androgyna med långt, ljust hår. 

Tror tre av dem är asdryga, de är skittaskiga mot mig hela tiden, och ändå ska man vara helt "Ooooh, vänta, förlåt, tyck om mig!".

Två av dem är BL, alltså Boys Love, och där får man inte riktigt tillfälle att välja en partner. Jag försöker ihärdigt bli fysisk med huvudkaraktärerns barndomsvän (brukar annars skippa den routen, tycker den är rätt tråkig), som är en varulv. Har en fetish för huggtänder, alltså. 

Den sista är den tysta, kalla typen. Jag köpte faktiskt den appen (!) för att få vara med honom. Men han är jättedum, så jag vill säga till honom att han inte var värd 28 kronor. :(

Så varje dag klockan 20:00 (04:00 i Japan), så får man nya "biljetter" så att man kan fortsätta storyn. Sitter och stirrar maniskt på klockan varje dag. Snart! Snart!

Men det allra bästa, och jag hoppas att ni forfarande läser, ÄR ATT DET FINNS ETT DATINGSPEL MED GACKT. Ja, du läste rätt. Gackt! GACKT. 

Man kan välja mellan fyra olika historier just nu, och jag valde blond!Gackt. Han. Är. Så. Ung. Dör litet inombords när han försöker säga något till mig men ångrar sig i slutändan. Dör. 

Lägger upp en bild från spelet nästa gång jag sitter vid datorn. Vilket nog inte kommer ske på ett tag. Mobil!!!

Sedan har det hänt en annan kätterolig grej. Men det tar vi en annan gång. 

Morgonens tanke.

Det ringer på dörren och jag väcks hastigt ur min nattslummer. När jag öppnar dörren står det två söta män där, och säger att de är här för att mäta värmen i lägenheten. Får de komma in?

"Ja, okej då", säger jag muntert, och ber om ursäkt för att jag glömt bort dem.

Medan den ena mannen sitter och fipplar med elementet, så sitter jag korsbent på sängen och pratar med honom. Vi skojar litet, jag frågar litet, och så kommer jag på att de nog vill bli lämnade ensamma när de jobbar. Säkert jobbigt att ha en hökande person över sig hela tiden som stirrar på en.

Men då slår det mig. Brukar man känna sig såpass bekväm med fritt främmande män i sin lägenhet, då man endast är iklädd pyjamas? Borde jag skämmas?

Nåja, jag hade ju en söt pyjamas på mig iaf.