tisdag 20 maj 2014
next
Jag förstår inte hur man kan ligga och krystandas av smärta ena dagen, och den andra fixa tusen saker inför Japan-resan och ringa massa läskiga samtal (jag har telefonfobi). Kanske ska man hylla antibiotika? Kroppens förmåga att repa sig? Psykets förmåga att repa sig? Den allmänna lättnaden av att kunna gå igen och inte varje minut tänka att man måste till akuten för att det gör så ont? Doktorer och sköterskor som delar med sig av sin kunskap, så att man vet vad som händer med ens kropp? Man kanske ska hylla alla dessa ting.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Fy fan, jag ogillar starkt att ringa samtal till människor jag inte känner. Har inte fobi men det är olustigt. Behöver göra det på jobbet ibland och då känner jag mig som världens fån. Stakar mig alltid och säger fel. Jag har kommit på att det blir lättare om jag säger att jag till exempel inte är säker på om jag har ringt rätt eller att det är första gången jag ringer i det ärendet osv. Då brukar de bli lite vänligare och har förståelse ifall man verkar nervös hehe. Men ändå. Bra jobbat som ringde! Kom ihåg hur bra det gick i dag till de gånger det känns motigt :)
Skicka en kommentar