Grönt är skönt

För någon vecka sedan insåg jag bakgrunden bakom min plötsliga avsmak gentemot kött. Jag blev matförgiftad för kanske ett halvår sedan, av, suprise, kebab. Efter den upplevelsen så har jag vägrat röra kebab, och i förlängning, vanligt kött. 

Det är inte så att jag ogillar kött, tvärt emot! Jag älskar fortfarande kött, men det där vanliga suget efter det finns liksom inte kvar på samma sätt. Själv köper jag aldrig kött längre. Enda gångerna jag äter det är när jag hälsar på hos mamma, eller när jag är ute och äter med min pappa. Fast då väljer jag oftast fisk istället. Det komiska med min ömma moder, är att hon själv inte äter kött (men fisk), men hon insisterar på att köpa hem kött ifall någon av oss barn kommer förbi och vill äta. 

Men jag tror att min ömma moder börjar förstå att grönsaker är det som föredras. Jag älskar att komma och hälsa på hos henne, för hon lagar så himla god mat med alla sina gröna saker. Hon har ju traskat det spåret mycket längre än vad jag har, så hon har väl hunnit lära sig litet mer.

Saker som jag älskar just nu:

Rostade & saltade solrosfrön (har detta till typ allt, det ger en "köttig" känsla i en måltid, eftersom de har en sådan mustig smak)

Halloumi (allt salt är ju apgott)

Sallads/get/färskost (jag har det i nästan allt)

Melon (ersättning för godis)

Lightsafter (tar ett glas saft så fort jag blir sötsugen)

Nu måste jag gå och läsa dålig litteratur, men jag återkommer med mer matsnack någon annan gång.