lördag 11 augusti 2012

Andra sidan av myntet

Jag kanske lät relativt apatisk i mitt förra inlägg, men det kan bero på att jag var det. Jag går igenom en väldigt tuff period just nu, och mitt humör är mestadels apatiskt med en uns av totalt mörkerångest. Treva-sig-fram-i-mörkret-medan-man-gråter-ångest. Ibland mer tungt suckande och en "Ja, ja~"-ångest. Ibland oresonligt arg, ibland tacksam-med-dåligt-samvete-ångest. Ibland orkar jag inte, ibland gör jag det.
Vad jag inte klarar av just nu är att umgås med mina vänner. Så bli inte ledsna om jag inte hör av mig, svarar på meddelanden eller liknande. Det är för att jag inte klarar av det. Jag klarar knappt av att andas vid vissa tillfällen, så vänskap är något som får komma när det sociala behovet blir alltför påträngande.

Varför jag ville påpeka detta, är för att jag kom på att det helt enkelt inte går för sig att skriva såpass apatiskt (som jag gjorde) om orange nagellack. Jag har precis målat mina månadslånga naglar i denna ypperligt vackra färg, och känner att jag borde sätta litet tilltro till den. För orange står för lycka, en vetskap om att man kan vara trygg och lycklig i sig själv, och att det alltid finns hopp om att det kan bli så igen.
Hurra för orange!

Inga kommentarer: