Echo, echo

Drömde att Johan kom fram till mig och log. Helt plötsligt stod vi där och samtalade, precis som om ingenting hade hänt. Som om han inte snäst av mig för flera år sedan, och sedan dess totalvägrat att direkt samtala med mig. Behållit mig som vän på internet, men inte svarat en enda gång.
Men han log mot mig och vi pratade, precis som vi brukade göra på den tiden då vi var vänner. Och jag kände hur den där lilla stenen som legat i min mage i flera år, stenen som är tillägnad honom och hans tystnad, sakta rullade av mig, och istället ersattes med solsken. Jag kunde inte låta bli att dra ett djupt, renande andetag, för att sedan le tillbaka och fortsätta prata som om ingenting hade hänt.

Mitt undermedvetna blev sugen på att lyssna på IAMX's Kiss & Swallow. När de välkända tonerna börjar klättra i hörlurarna, så tänker jag instinktivt på Johan. För det är hans låt. Det var den han älskade, den låten som fick honom att börja lyssna på IAMX och även den låten som jag tittade på, om och om igen, på hans ipod, under våra gemensamma lektioner i japanska. Samtidigt blickade jag  upp på honom i smyg och lät kärleksruset klättra längs mina armar.