torsdag 8 mars 2012

Dilemma

Det känns som om det förekommer mer och mer illvilja på facebook den senaste tiden. Under de senaste veckorna så har jag säkert tagit bort 5-6 vänner, bara för att jag inte klarat av deras puckade skriverier. Sådana där delete-reaktioner man kan få på internet när man blir helt galet arg en kort stund. Egentligen så tycker jag att alla ska få ha sina åsikter, man kan fortfarande prata med folk även om de tycker precis tvärtemot mot en själv. Det är liksom mitt sätt att få min egen uppfattning om saker och ting - ni vet, öppna sina sinnen och försöka förstå istället för att fortsätta med fördomar. Visst låter det vackert?
Men ibland blir jag som sagt riktigt jävla arg, och det där knapptrycket är så enkelt. Jag är väl inte mer än mänsklig. Men min toleransnivå har sjunkit något otroligt den senaste tiden. Detta gäller även för människor i min närhet. Jag har regredierat tillbaka till hur jag resonerade förr i tiden - svart och vitt. Pest eller kolera. "Om den här personen vill vara vän med mig, så får han/hon höra av sig. Jag är trött på att jaga folk". Och detsamma gäller folk på facebook. "Den här bekanta personen skriver puckat. Hur mycket skulle jag egentligen lida av att om vi träffades igen, så skulle det vara litet awkward?". Om svaret är "Jag överlever nog", så åker de bort.

Plus att det är rätt så skönt att rensa bland alla semi-vänner. Fast samtidigt blir jag ledsen på mig själv varje gång delete-knappen används igen.

1 kommentar:

Jenky sa...

Det här kanske inte har något med saken att göra men jag vill frusta lite över att jag så sent som i går eftermiddag kände mig jättefånig som använde ordet "regrediera" i ett samtal och ingen förstod vad det betydde.