Lyckliga jag

Lucky me har drömt om Hotchner och Gackt flera dagar i rad. Ni vet hur när vissa speciella personer är med i ens drömmar och man går runt som i ett sorts kärlekstrans dagen efter? Så har jag varit i flera dagar.

Också, av någon anledning har jag drömt helt fantastiska äventyrsdrömmar den senaste tiden. Så jag står på +++ just nu, drömmässigt. Nackdelen är väl då att jag börjat få svårt att sudda ut kanten mellan verklighet och dröm. Kommer liksom inte ihåg vad som hänt i vilken verklighet, just nu.

oh happy day

Jag fick vänta i över två månader på att få svar på min Realia-tenta som jag med svetten i pannan hafsade ihop på fyra timmar. Började med illamående i och med att jag förväntade mig ett IG. Men sedan blev jag bara otålig och arg. Jag började kontakta min professor. Efter tre kontaktförsök, så fick jag äntligen mitt svar igår. Godkänd! Godkänd! Godkänd!

Tips på hur man kan bli gladare i vardagen:

Gå till biblioteket och låna en CD av en artist som du alltid tänkt att du vill börja lyssna på men aldrig "orkar". Gå hem och plocka fram din gamla CD-spelare ur garderoben och sätt på skivan medan du gör diverse saker i hemmet.

Själv lånade jag Billie Holiday - Lady In Satin. Jag är hur glad som helst just nu!

trena, frust frust

Jag hade mitt möte med en tränare/kostvetare på Fysiken idag. Jag tänkte att "Hih, jag äter ju rätt så bra mat, om man bortser från allt godis". Ack, så fel jag hade. Jag satt där med mentalt öppen mun och stora ögon när hon berättade att jag äter alldeles galet fel. Jag har inte tänkt på det själv, men jag äter i princip inget protein (läs: kött, fisk) alls. Och tydligen blir man oerhört sugen på socker om man bara skövlar i sig kolhydrater, som jag gör.

Så nu på vägen hem så köpte jag sej, färsk makrill, massa bönor, avocado och keso. Jag "får" heller inte ha ost som pålägg längre, så jag köpte skinka. Det är verkligen urmysigt att köpa färsk fisk i sådana där trailers där goa gamla feskegöbbar står och är sådär västkustiga. De gormar och skämtar med andra kunder och säger något om "den finska församlingen" medan jag går därifrån. Jag ler för mig själv och riktigt myser över faktumet att jag är halvfinsk. Konstigt hur man kan vara så stolt över ett ursprung man knappt haft som en stor del i sitt liv.

Nu ska jag tvätta alldeles strax, och sedan iväg för att fira en väns födelsedag på Rover. Jag har vänner med bra smak, gnägg.

Jag älskar verkligen att ha saker inplanerade. Solen skiner och jag undrar litet om man egentligen kan må såhär bra.

bridges

We cross our bridges when we come to them and burn them behind us, with nothing to show for our progress except a memory of the smell of smoke, and a presumption that once our eyes watered.
Tom Stoppard

Znark

Jag är så sjukt uttråkad. Jag ringde D förut och frågade vad jag skulle hitta på. Han sa att jag kunde dammsuga. Tjoflöjt liksom.

Äh, jag lägger in en bild på Gackt igen.

I skolan får vi hjälp med att bygga meningar av japanska utbytesstudenter. En av dem skrattade till idag när hon läst mina meningar.

"Alla de här meningarna handlar om en sak. Gillar du Gackt?"

Och efter att jag svarat ja, så följde det vanliga svaret "Un, kakkoi, ne?" med den där lilla glimten i ögat som dömer en för att han är en snyggispojkis. Hemskt irriterande att alla måste kommentera hans utseende det första de gör, när han kommer upp på tal. Jag är ju inte direkt blind, jag ser ju att han är ett knippe med sex på två ben. Men ingen kommenterar hans röst! Aldrig!

igen

From faraway I love youuu

Jisses, vad lätt det är att få tag på allt japanskt nuförtiden. Mitt 16-åriga jag skulle bli helt utom sig av orättvisa. Idag när jag gick till biblioteket, så hade de två hyllor fulla av manga. Alldeles gratis kan man läsa dem!

Internet har också arkiverats på ett helt annat sätt (inom fandoms), än när jag var i tonåren. Vill du titta på det där obskyra TV-framförandet för 12 år sedan, så är det bara att bläddra bland alla flikar, så hittar du det nog snart.

Och sist men inte minst, att man har haft chans att se Gackt på hemmaplan. En del av mig kan fortfarande inte förstå att han varit och spelat i Stockholm. Sådant händer ju bara inte. Så vi bestämmer nu att det inte hänt.

?

Öhh... Hårvårdsdjungeln där ute förvirrar mig totalt. Någon som vill slå sitt huvud ihop med mitt och diskutera sig fram till de bästa alternativen?

nooo, han har mörkt hår igen...

Puh!

Nu är mina tentor slut! Fast jag undrar fortfarande litet hur de tänkte när de alltid bestämmer sig för att vi ska ha fyra tentor under loppet av två dagar. Vilken pärs!

Neeeeeeej....

Någon lade upp det här, och jag suckade djupt och lyckligt och tänkte "Jaaaaa, lyssna på Gackts mörka, sensuella röst när han pratar japanska och jag försöker förstå vad han säger!". Och så pratar han engelska. Fick en mental tår i ögat. :'(

Schlagerschimpans

Lalalala, nu när den tråkiga biten av Melodifestivalen är över, så kan vi sätta tänderna i den roliga! Alltså om någon månad då det sitter några kända svenska människor i ett litet rum i Stockholm och dömer alla de andra ländernas bidrag. Jag har tre favoriter från förra året. Det som gör en litet ledsen i ögat är att:

- Sarah var programledare i årets festival

- Andreas Johnsson bidrog med en låt i årets festival...

Alltså är två av tre redan ute ur leken. Den sista är en man vars namn jag tyvärr inte lagt på minnet, men som är urmysig. En finlandssvensk kille med svart hår och ett ömt hjärta. Sedan är ju alla tre av dessa människor mest sobra i sitt sätt att höja eller sänka andra länders bidrag. Med andra åsikter än "Nä, den här låten tyckte jag bara inte om", kontra "Gujamensåbralåt! Högsta betyg!".

Jag brukar få några favoriter när jag kollar på dessa program. Förra året var ju Grekland min allra största favorit, tror jag. En sådan låt som man blir helt fladdrig i hjärtat av när man råkar hitta den på sin mobilspellista.

Dilemma

Det känns som om det förekommer mer och mer illvilja på facebook den senaste tiden. Under de senaste veckorna så har jag säkert tagit bort 5-6 vänner, bara för att jag inte klarat av deras puckade skriverier. Sådana där delete-reaktioner man kan få på internet när man blir helt galet arg en kort stund. Egentligen så tycker jag att alla ska få ha sina åsikter, man kan fortfarande prata med folk även om de tycker precis tvärtemot mot en själv. Det är liksom mitt sätt att få min egen uppfattning om saker och ting - ni vet, öppna sina sinnen och försöka förstå istället för att fortsätta med fördomar. Visst låter det vackert?

Men ibland blir jag som sagt riktigt jävla arg, och det där knapptrycket är så enkelt. Jag är väl inte mer än mänsklig. Men min toleransnivå har sjunkit något otroligt den senaste tiden. Detta gäller även för människor i min närhet. Jag har regredierat tillbaka till hur jag resonerade förr i tiden - svart och vitt. Pest eller kolera. "Om den här personen vill vara vän med mig, så får han/hon höra av sig. Jag är trött på att jaga folk". Och detsamma gäller folk på facebook. "Den här bekanta personen skriver puckat. Hur mycket skulle jag egentligen lida av att om vi träffades igen, så skulle det vara litet awkward?". Om svaret är "Jag överlever nog", så åker de bort.

Plus att det är rätt så skönt att rensa bland alla semi-vänner. Fast samtidigt blir jag ledsen på mig själv varje gång delete-knappen används igen.

HEJ DET ÄR

På tal om förra inlägget, så är det andra saker som sitter kvar sedan barndomen. När man svarar i telefon, så har jag något tix som gör att jag måste vara jättetrevlig. Detta var väldigt viktigt under min uppväxt tyckte mamma, så hon lärde mig exakt vad jag skulle säga om det ringde någon som sökte pappa, eftersom han precis startat ett eget företag. Ni vet, på den tiden då folk kollade upp telefonnummer i Gula Sidorna, som ledde till att de ringde hem till oss ibland av misstag.

"Hej, det är Emelina H(efternamn)". (Viktigt att man går upp i tonläge när man säger efternamnet, så man låter extra trevlig)

Och när de sagt att de söker pappa, svarar man med "Ett ögonblick, så ska jag se om han är hemma".

Nästan så man börjar frustskratta över tanken på att ett sjuårigt litet barn låter som en sekreterare. Ibland blev jag helt förfärad när jag var hemma hos vänner och hörde hur de svarade i telefonen. Då stod jag där med tefatsformade ögon och sa förskräckt "Får du svara sådär i telefonen? Blir inte din mamma och pappa arga på dig?"

I vuxen ålder så har jag kapat efternamnet, mest för att jag inte alltid vet vem det är som ringer, och om jag ens vill om de ska få veta mitt efternamn eller inte. Men det sitter alltid där längst bak i gommen och vill fram - det där glada kvittret som säger "Hej jag har blivit hjärntvättad att vara övertrevlig i de mest bisarra situationer, som ingen egentligen tycker är viktigt längre... Istället för att städa, menar jag".

I just don't know what went wrong

Jag ringer en vän. "Hej! Vill du gå på quiz med mig ikväll?"
"Ja, det hade vart trevligt."
"... Men?"
"Vad då men?"
"Så du vill följa med?"
"Ja!"

Är det bara jag som blir förvirrad av sådant där? "Vart" (eller "Varit" om man ska vara anal) indikerar ju något som skulle ha kunna varit något. Medan den korrekta termen är "vore" i detta sammanhang, eftersom man ännu inte vet om det kommer bli det. *Skadad av universitetsstudier*

Det är samma som när man hälsar på hos folk och jag frågar "Har du en toalett?", och de bara börjar skratta och säger "Ja.", och ingenting mer. Jag syftar ju såklart på att "Var är toaletten och får jag låna den?", i ett försök att vara trevlig. En liten, liten del av allt min mamma försökte lära mig om etikett när jag var liten sitter kvar i skallen, så jag känner mig jättekorkad när folk tycker det är fånigt. Det är nästan att man vill slita sitt hår och skrika åt hjärnan att "Varför lärde du dig det här för? När du kunde lärt dig det viktiga i att städa!".

Glashud

Hittade den här gamla favoriten genom last.fm som tydligen morphats med spotify nu. Tycker det är litet intressant hur Dir en grey redan en skiva innan hade bytt spår musikmässigt, och så kommer den här låten. Litet som att de satt tillsammans en kväll och bara "Nä, grabbar. Ska vi köra en låt som låter helt annorlunda från resten av skivan och återgå till gamla rötter och göra en asbra jävla låt?".