Det finns två gånger i mitt liv då jag varit riktigt förbannad. Det här är en.

Inatt drömde jag om drogberoende småpojkar som hittade pistoler som de sköt mig i munnen med. Jag sprang för livet, för att sedan återkomma till min mamma som klappade dem på huvudet och sa att jag måste ge dem en andra chans. Det var svårt att lita på unga pojkar som nyss försökt döda mig för att de ville ha roligt.

Därför har den drömmen suttit fastlimmad i mitt huvud hela dagen. Och det får mig utsökt att tänka på en händelse som hände i högstadiet. När jag började sjuan och fick ta glåpord från de äldre eleverna nästan varenda dag. Och jag tänkte varje gång att när jag börjar nian och är äldst på skolan, då slipper jag det.

Och så började jag nian, och det kom nya sjuor till vår del av skolan. Tre pojkar, med en speciellt irriterande blond "ledare" kom på att, fan, den där tjejen kan vi rå oss på. Så de började sparka på mitt skåp när jag stod och försökte ta ut mina lektionsböcker. De kom fram och "låtsasraggade" för att sedan brista ut i gapskratt, eftersom det var självklart att ingen skulle vilja ha mig.

En dag när jag skulle gå till min mattelektion så var de bakom mig, fnissandes. Den blonde pojken började gå mig i hälarna, så att jag tappade skorna. Efter tredje gången så brast det. Jag har inte pinat mig igenom hela högstadiet för att sedan bli mobbad av personer som till och med är mindre än mig! De borde visa litet jävla respekt, var min enda tanke.

Så jag vände mig om och tog i allt jag orkade. Omkull flög den blonda djävulen och förvirrat tittade han upp på mig då jag tornade över honom.

"Sluta!", fräste jag. "Jag är äldre än dig, visa litet respekt. Du ska aldrig mer komma nära mig, hör du det?"

För varje glåpord, för varje skratt, för varenda gång jag blivit utfryst - alla dessa minnen kom nu till ytan. Medan ilskan växte sig allt större så spände jag mina knytnävar. Jag var några sekunder ifrån att sparka honom hårt i magen, då jag såg en lärare förstrött vandra längs korridoren. Jag vände på klacken och gick därifrån.

Efteråt darrade mina händer av adrenalin och fruktan inför mig själv. Om den där läraren inte hade kommit, så hade jag sparkat. Om och om igen. För att ge igen för allt det jag fått utstått. Allt riktat på en person.

Efter den händelsen så såg jag dem inte mer. Förutom en gång, då de vita i ansiktet tog skydd i ett hörn tills jag gått förbi.