Inre styrka.

Jag har bara frivilligt gett mig in i ett bråk en enda gång i mitt liv. Det var någon gång i låg- eller mellanstadiet och jag var obotligt trött på en pojke i min klass. I kapphallen (hihi, där hänger man kappor!), så tog jag orutinerat tag i hans korta, blonda hår och slet. Tyvärr hade jag långt hår och när han tog tag i mitt hårsvall så fick jag ge mig nästan direkt. Gud vad sur och ledsen jag blev när jag insåg att jag nog aldrig skulle kunna försvara mig själv.

Istället har min potential att försvara mig själv och mina älskade i drömmar blivit väldigt välutvecklad. Ibland tänker jag att om de som känner mig skulle få träffa mitt drömjag, så skulle de få se hur stark jag egentligen är. Fast jag har aldrig varit speciellt stark i verkligheten. Min hemmaplan är det spirituella planet.