Jag står ute och röker utanför porten till trappuppgången där jag bor. En man stegrar ned, öppnar dörren från insidan, ser mig, och säger "Vill du in?".
"Ja! Jag ska bara röka färdigt min cigarett", säger jag och min hjärna kopplar äntligen och förstår att det är den enda grannen som jag har; den som är under min takvåning.
"Jag lämnar den öppen då", säger han och ler igenkännande mot mig.
Jag bara ler och säger "Jaaa", och kommer på efter att han tagit tre steg ifrån trappuppgångsdörren, att jag nog borde sagt "tack" istället för "jaaa".
Jag vandrar upp till min trappvåning och tänker att "Vad skönt att han inte kommer vara hemma. Då kan jag lyssna på Sigur Ros på relativt hög volym utan att få dåligt samvete."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar