Jag har sovit i 15 timmar när D SMS:ar mig och frågar om jag börjar bli redo för att åka. Vi ska äta lunch och sedan titta på herrkläder till honom. Vilket är något av det tråkigaste som finns, ungefär. Fördelen med det är att det går snabbt att sålla igenom. Jag uppskattar även faktumet att han har en sådan stilig klädsmak. Det gör det hela litet mer intressant.
En man som jobbar där kommer fram och är sådär stilig som alla män är som jobbar på fancy:iga herrklädsbutiker. Han har en brun kostym, brun slips i ett sorts mönster med matchande scarf i bröstfickan. Skorna är i brunt läder i sneaker-modell. Han har plutiga läppar och bakåtslickat, sandblont hår som får en liten virvel längst fram som gör att några hårtestar faller ned i pannan. Han är extremt stilig. När vi diskuterar den rocken som D provar, så tilltalar han oss båda. Jag sväljer nervöst och tänker "Herregud, du ser jättebra ut. Sluta prata och titta på mig! Det är inte jag som ska köpa en dum rock!".
Jag får en impuls två gånger under tiden vi är där -- att ge D en puss på kinden. Det är gamla vanor som sitter i sedan tiden vi var tillsammans. När vi hittade på sådana här saker, så föll sig sådant naturligt. Jag ler roat för mig själv och leker med mitt flottiga hår medan jag vandrar längs raderna av alldeles-för-dyra-kläder. Tänker att mina blanka loafers-skor nog är för små för mina fötter ändå.
Sedan köper vi ingredienser för marängsviss på vägen hem till mig och firar Sunes namnsdag. Sedan åker han hem till sig, och jag tänker att varje helg borde innehålla en liten snutt av umgänge.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar