Nu löser vi lösen för privata privategenheter.

Jag börjar repa mig litet nu. Efter fem veckor av tungt hjärta, ångest, gråt, hopplöshet och allmänna tankar om självmord, så kan jag känna mig litet glad igen. Eller inte glad, men lättare om hjärtat - tillräckligt mycket för att känna att jag kanske klarar mig igenom det här. Hela processen med att mina organ sakta dör och den nya upplevelsen av fysisk ohälsa. Inte bara smärta som grundat sig i mentalt mående, utan så kallad REAL LIFE KICK IN THE NUTS-smärta. Det har varit en ny upplevelse för mig, men det verkar som om this too shall pass.

Däremot har jag blivit inspirerad av en vän som lösenordsskyddat en del av sina inlägg på sin blogg. För att slippa censurera sig själv, för att kunna skriva om litet mer personliga saker.

Så om ni vill läsa dessa inlägg, så får ni skriva eran mail i kommentarfältet, så kommer jag skicka ett lösenord till er. Jag kommer antagligen inte beröva någon nöjet (hehe) att få läsa dessa inlägg, utan det handlar mer om kontroll av flödet. Mer eller mindre anonyma läsa är välkomna.