Suuuuuk.

Jag har blivit sjuk.
Det är en sådan där sak som man skriver på internet, och ingen bryr sig. Medan man själv ligger och nyser (gnäggar ur sig ett frustrerat AAARRGHHH efteråt), använder upp en hel rulle papper under ett dygn, och värme som kittlar i öronen.
Jag har slutat tycka synd om mig själv i alla fall. En förkylning känns liksom inte så farlig längre, men det var många år då jag bara gnydde efter mamma. Men vid det här laget så har man gått igenom mycket värre saker, värre sjukdomar, och man blir liksom mest glad över att man bara har en sketen förkylning.


Inatt vaknade jag av att min nya mirakelsalva (den som sänker immunförsvaret) brände. Väldigt mycket. Jag har märkt att den gör det, när hudåkommorna är som värst. Som om den arbetar övertid, verkligen SLITER med att återställa huden. Som en extern feber som försöker bota ens kropp.
Men den funkar, ju. Idag har huden läkt till hälften (en dag till så!). Något som annars skulle tagit mig en till två veckor att få bort. Knäppt.