Inte lika dum som jag trodde.

Går igenom gamla korsordstidningar som jag gav upp på för ett-två år sedan. Svaren bara flödar fram, och jag tänker: "Hur jävla puckad var jag egentligen? Det här är ju jättelätt."

Så! Jag har blivit bättre! Något som jag varit frustrerad över det senaste halvåret - när jag ändå hållit på och löst korsord såpass länge, så borde jag åtminstone ha blivit LITET bättre. Och det har jag ju blivit, tydligen.

Pupa

Alltså gud, DÖR av hur mycket jag vill se den här animen nununuNU.

cannibal predator siscon loli.

Redo.

"Nu är du redo att skaffa katt", sa D.
"Katt?" frågade jag.
"Ja. När du sätter upp håret sådär som en boll, så är din look färdig."
"Så frisyren är pricken över i:t?"
"Ja."

TRÖTTNAR ALDRIG pt. 2

G-Dragons album Heartbreaker.

pr0n

Lol. Hittade en gammal konversation jag och mamma hade 2007.

Mamma: "Men hur ska du göra med den här hyllan då?"
Jag: "Jag ska lämna kvar allt. Förutom porren då. Den tar jag med mig."
Mamma: "Porren? Vad synd..."

Kärt återseende

Myes. I förrgår plöjade jag mig igenom 11 timmar av mangaläsande. Minus en timme för rökeri och mat, förstås. Det är ju nästan så att jag slog mitt förra rekord på 13 timmar. Då läste jag Naruto, och lyssnade på en låt under hela tiden, på repeat. Den nuvarande musiklistan har litet fler låtar, tack och lov. Hjärntvättad på ett kanske litet mer hälsosamt sätt.

Men jag KOMMER INTEEE säga vilken manga jag läser just nu. Jag ska ta tillvara på min inspiration och förälskelse ett tag till. Suga på karamellen så att säga. Igår nekade jag till och med en fika för att jag var tvungen att stanna kvar här, i min nuvarande fantasivärld. Men jag funderar ändå på att gå till Sjöfartsmuseet med termoskaffe och... något jag inte heller vill säga. JINX.

Idag hoppade mitt 16-åriga medvetande fram.

Under förmiddagen kände jag hur nikotinet började skrika.
Så jag rökte.
Det fortsatte, så jag tänkte att jag nog bara behövde dricka vatten.
Men icke. Det fortsatte.

Medan jag stod och städade ur mitt badrumsskåp, så skar det nästan i öronen av internt skrik. Då kom jag på. Det var ångest.
Det här var ett mönster som jag ständigt gick igenom under mina tonår. Trial- and errormetoden. Sist ut kom erkännandet att det var ångest.

Återstår ju då att figurera ut varför den anlänt i en sådan nostalgisk form. Jag tänkte att det kanske var skrivarkursmötet idag, kanske att matproblemen återuppstått, att jag verkligen inte ville stå och städa mitt badrumsskåp...

Men sex timmar kom jag på det. När jag vandrade långsamt längs spårvagnstrottoaren, den vägen ingen annan går på, så slog det mig. Rodnaden började krypa längs kinderna.


Men jag tänker inte säga. Det bara går inte. Men jag kan säga såhär... Vad längtar en 16-årig flicka efter? En sådan som älskar eskapism?

holy fucking shit

... Vad Shingeki no Kyoujin (aka Attack on Titan) är blodig och rå. Alla dör. Hela tiden. Huvuden som knäcks av i morbida vinklar, en egentligen förlorad kamp mot varelser som de kallar titaner. De där karaktärerna de spenderat tid på att introducera - uppätna!

Fy. Fan. Vad. Den. Är. Bra.
Alla måste se.

Om nom nom. Äta människor.

Till höger ses den utrustning huvudkaraktärerna använder för att slåss. En sorts mix av vajrar/lianer och svärd. Väldigt uppskattade scener när de svingar sig omkring. Animationen är aawwweeesooommmeee.

Men fniss.

Skarsgård aktuell för 50 nyanser

Alexander Skarsgård tillhör en liten skara skådespelare som är aktuella för att ta över rollen som Christian Grey efter avhoppade Charlie Hunnam i filmatiseringen av EL James Femtio nyanser-böcker.


source.


Nu har ju jag läst de här böckerna, och är faktiskt intresserad av hur fan man kommer kunna göra en film av dem. Den som var cast:ad innan (någon snubbe från Sons of Anarchy?) hoppade ju av. Om nu Skarsgård får den här rollen så blir hela den här produktionen genast mycket mer intressant.

Litet stor för min trånga blogg, men COOOOLT.

death and taxes

Idag har varit en så. jävla. bra. dag.

Vaknade tidigt till ett dimmigt och disigt höstgöteborg. Den här myskänslan och lyckan över att få spendera en hel dag och bara vara... nöjd. Jag förundras över att det inte behöver hända något storslaget för att man ska kunna känna sig lycklig.

we're gonna throw away survival kits

Ligger i sängen efter en tupplur, medan Herr Bird sjunger i bakgrunden. Magen kurrar, och jag är så evinnerligt sugen på zucchini.

Går för att ta fram grönsaker, lägger fram dem på skärbrädan, och suckar tungt.
"Vilken jävla ambitiös måltid," tänker jag trött. "Hej, jag är hungrig och måste hacka tiotusen grönsaker."
Försöker tänka att det kommer bli ungefär tiotusen gånger mer gott än annan mat i slutändan.


Efter maten ska jag möta en vän nere på torget, köpa godis och sedan titta på Eternal Sunshine of the Spotless Mind. Topp tre.

this is a story about the memory of water

and with the pages distressed that you held to your chest,

they were mangled and dog-eared 

while the rest were just mangy and gory.

Alltså... TRÖTTNAR ALDRIG

HG RG BS

Tänker väldigt mycket på den här herren just nu:

Suuuuuk.

Jag har blivit sjuk.
Det är en sådan där sak som man skriver på internet, och ingen bryr sig. Medan man själv ligger och nyser (gnäggar ur sig ett frustrerat AAARRGHHH efteråt), använder upp en hel rulle papper under ett dygn, och värme som kittlar i öronen.
Jag har slutat tycka synd om mig själv i alla fall. En förkylning känns liksom inte så farlig längre, men det var många år då jag bara gnydde efter mamma. Men vid det här laget så har man gått igenom mycket värre saker, värre sjukdomar, och man blir liksom mest glad över att man bara har en sketen förkylning.


Inatt vaknade jag av att min nya mirakelsalva (den som sänker immunförsvaret) brände. Väldigt mycket. Jag har märkt att den gör det, när hudåkommorna är som värst. Som om den arbetar övertid, verkligen SLITER med att återställa huden. Som en extern feber som försöker bota ens kropp.
Men den funkar, ju. Idag har huden läkt till hälften (en dag till så!). Något som annars skulle tagit mig en till två veckor att få bort. Knäppt.

rock-boobz

Det finns en bild på mig som jag tog precis efter att jag kommit hem från en svettig konsert med Dir en grey. Det var då jag bodde i Japan, det var sommar och man blev en svettpöl efter tio minuter i solen.
När jag kom hem så slängde jag av mig alla kläderna och ställde mig under AC:n. Eftersom min kropp fortfarande var sprickfylld med endorfiner, så slet jag fram kameran och gjorde en awesome rock-pose.

Märkte efteråt att mitt ena bröst kommit med i bilden, så jag klippte till den. Eh, bort den.
Men. MEN. När bilden visas i miniatyr, så syns den fortfarande. Klickar på bilden - boobless. Minibild - boobmore.

Whyez? Den har fungerat så ända sedan jag tog bilden. Förstår ingenting.

Min vanligaste slutsats när jag är ute och går och tänker på meningen med livet och mänskligheten i allmänhet

bloggstats

Nu när jag kickat igång Catpuzzles igen, så har statistik plötsligt blivit väldigt roligt. Det blir ju extra roligt när man går från 4 läsare en dag, och nästa så ökar det till 105(!).

Dessutom så var det en bloggerska som precis GAV bort gratis reklam på sin sida för de sju första som signade. Jag hann!


Klad hest.