Jag har märkt det senaste året att en av mina svåraste grammatiska missar är hur jag använder tempus.
Jag kan börja skriva en text i dåtid, ändra till nutid mitt i texten, för att sedan återvända till dåtid.
Det är även ett evinnerligt slit mellan "jag" och "du". Detta beror helt enkelt på att när jag pratar med mig själv, så tänker jag på precis samma sätt.
"Jag hatar mat."
"När du kommer hem så ska du äta."
"Om jag gör det här, så får du röka."
Jag blir ju inte förvirrad, jag vet ju vad jag menar. Men för andra?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar