Tänder alla lampor i lägenheten.
Tar en tablett och sköljer bort irrande tankar med vatten.
Dansar runt litet i lägenheten och inser att jag måste äta.
Så föser man undan demonerna under mattan.
(Men jag undrar ändå vilken del av mig som är mer "sann". Livet kan väl ändå inte gå ut på att sopa allt jobbigt under mattan eller drunkna i personlig misär?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar