1. Jag har ingen balans. Min kropp beter sig som om den är full hela tiden, och vad jag än ska göra så ramlar jag omkull och kravlar omkring på golvet som en sköldpadda i ett försök att ta mig upp. Folk står och tittar på mig och undrar vad tusan jag håller på med.
"Jag försöker gå, men jag kan inte!" är det enda jag förtvivlat tjuter.
2. Deformerade spädbarn. Barn utan skelett som hela tiden sprattlar omkring okontrollerat. Barn med ett normalstort huvud med med en minikropp som hela tiden faller över på sidan för att huvudet är för tungt. Jag älskar dem gränslöst men kan aldrig ta hand om dem propert. Vaknar alltid upp med ett värkande bröst.
3. Framtidsplanerar med Daniel, men han springer i slutändan alltid till Linda och vill sitta och kuttra bakom stängda dörrar. Vaknar upp livrädd och behövande.
4. Jag tar hand om KATTER. HELA TIDEN JÄMT. DET ÄR UNDERBART.
För någon vecka sedan ramlade jag omkull på precis samma sätt som ovannämnda nummer ett. Daniel skrattade till och undrade vad jag höll på med. Jag satt där i några sekunder och kunde till min fasa inte avgöra om det var en dröm eller verklighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar