Spelen som aldrig spelades

Jaha, vad hände nu då? Först World of Warcraft, och nu Rock Band?
Jag har aldrig spelat spel, så jag har alltid tänkt att jag suger. Jag tog ett beslut när jag var liten-- att jag skulle sluta spela spel. Min bror, den speltokiga saken, vann jag aldrig över. Och om jag gjorde det, så blev han så sur att han blev helt förjävlig. För en liten skitunge som var en så dålig spelare som jag kunde ju inte vinna över honom. Så jag slutade.

Jag har ägnat hela mitt liv (haha, det låter nästan som ett livsöde) åt att titta på folk som spelat. Min bror lärde mig uppskatta det. Kommentera vid sidan om. Försöka förstå taktik som jag inte förstod.

Så tanken har aldrig slagit direkt att -jag- kan spela. För oj, vad roligt det är... Jag känner mig litet nyfrälst. Och så svär jag en hel del. Som när jag skulle lära mig spela trummor. Eller Volleyboll. Eller keramik. Eller ballett. Eller orientering. Eller fotboll. Allt det där slutade jag på för jag blev så sjuhelvetes arg när det inte gick som jag ville.

Går i släkten, kanske.