Jag tycker faktiskt väldigt mycket om mina skriverier. Jag tycker om den person jag är, även om jag fortfarande har saker inom mig som inte är utredda.
Jag måste bara bestämma mig för om jag vill se saker för vad de verkligen är, eller i ljuvlig ignorans låtsas om att de inte existerar.
Kärnan av Emelina. Det var länge sedan.
Och du. Jag kommer fortsätta att upprepa mina minnen i all oändlighet. För jag älskar dem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar