En briljant romans med en briljant röst

Det finns en artist som kan få mitt hjärta komma till ro. Musik som har många väldigt fina assocciationer med gamla minnen. Men den får mig även att inte oroa mig lika mkt över framtiden. Nivet, den där som är så osäker ibland.

Han heter Andrew Bird. Varenda ton som rymmer från hans läppar och instrument är som något man inte kan ta på. Allt är bara så perfekt. Varenda låt. Vilken skiva det än är.

Han är en sing and songwriter från amerika, tror jag (har inte brytt mig om att ta reda på sådan information). Han sjunger om blod som mixas med formaldehyd, hur trött han är på att vara mild, och att vi kommer överleva på vår vitsighet. En såndär briljant textskrivare, helt enkelt. Litet exempel:

my dewy-eyed disney bride, what has tried
swapping your blood with formaldehyde?
monsters?

Annars tycker han om att vandra runt i Montmartre med sin viol, sitt visslande och sin röst som enda sällskap. Ta en titt, vet jag. Jag lovar att det verkligen är värt det.

Ja, jag visste inte att man kunde använda en viol till så mkt iaf.