Zoka

Såhär i efterhand. Denna meningen summerar allting jag kände för J.

"När du sitter mitt emot mig och läser, och jag känner hur koffeinet och endorfinerna blandas i min kropp; det känns som om något slagit på en sträng i mig, och jag vibrerar som ett eko som någon glömt bort att lyssna till."

När jag tänker på honom idag, så ser jag denna scenen framför mig. Hur vi sitter på översta våningen på vårat favoritcafé efter skolan och försöker studera eller läsa. Ibland stänger jag av volymen på iPod:en och lyssnar när du och G pratar med varandra. Bara för att få höra dig, för att få ta del av varje sekund då jag får vara med dig.