Jag drömmer fortfarande superhjältedrömmar. Gör ni också det? När man är den enda som kan förhindra en katastrof. Styrkan som flyter i en blod, snabbheten, de övernaturliga hoppen mellan byggnader och träd. Men alltid är det ingen som vet. Alla folkmassor som skrikande och i panik flyr undan det som hotar att förgöra deras existens. När jag försöker rädda folk genom att säga att de måste gömma sig någon annanstans.
"Varför ska vi lyssna på dig?" fnyser de. "Vi är säkra här."
"Tro mig, jag vet. Jag är eran enda chans till räddning."
Men de lyssnar inte, och några minuter senare ser jag deras lemmar slitas från kroppen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag drömmer nästan uteslutande om diverse vidunder som jagar mig genom olika typer av miljöer. Miljöerna kan skifta men jag är alltid, alltid jagad. Kul. Heh.
/Jenky
Skicka en kommentar