jajo

Börjar komma in i en bloggsvacka igen. Sådär som man gör ibland, när man aldrig får några kommentarer.
Oftast känns det bra bara att få skriva, och sedan se att jo, det är folk som pallrar sig hit. Men till slut betyder nummer ingenting, och när man lagt ned energi på att skriva ett inlägg som man tyckte om... och man inte får någon kommentar. Då tröttnar man.

rereeee

Reaktioner när man tittar på Buffy/Angel:

OH MY GOD JAG HATAR FAITH, TAR ALDRIG AVSNITTEN MED HENNE SLUT AAAAAAAAAAARRRGHHHH


Klimaxen med Faith:
Uuuuuuhhhhhh. ;_______;

Överflöde av skolnyheter i dagens Händelser i Storgöteborg

...

Det jag älskar allra mest med min lägenhet är att det är en taklägenhet. Jag har snett tak och ensam balkong på yttersidan, så jag kan se ut över biblioteket. Jag ser när folk kommer för att hälsa på, ungefär som mitt alldeles egna lilla vakttorn. Ingen har insyn till min lägenhet. Det är bara jag som knetar upp för hela trappan, här uppe är min lilla värld, och där bor bara jag.

Men det allra bästa med den här lägenheten är att när det regnar, så fylls hela rummet av dripdropet. Det stänker mot taket, vinden viner igenom och det knarrar. Min köksfläkt består av ett fönster i snedtaket. När det regnar så är det det ända man hör. Drip drop. Lugn och ro. Sov nu...

En historia om en bästa vän.

När jag var i 12-års åldern, så hade jag en bästa vän som hette Felicia. Hon hade vuxit upp med "konstföräldrar" - alltså var hennes och min uppväxt som natt och dag. Medan hon och hennes föräldrar åkte till Göteborg för att demonstrera under sommarlovet, så åkte jag och min familj utomlands eller seglade. När jag sa att jag älskade Spice Girls, så sa hon att hon älskade Lars Winnerbäck. Jag kommer ihåg en gång när hon satte på en skiva med honom, och jag tittade skeptiskt på henne.

"Wow. Ingen lyssnar på sådan där musik. Du kommer bli retad för att du lyssnar på det där", sa jag.
"Det spelar väl inte mig någon roll", svarade hon. "Jag tycker han är bra."
"Kan vi inte lyssna på Rix FM istället? Den här musiken är inte alls bra."
"Visst, men jag vill bara att du ska höra den här låten. Den är jättebra!"

Och så satte hon på Balladen Om Konsekvenser.


Jag älskade den. Jag försökte sprida vidare den till mina vänner på hemmaplan, med invändningar som "Alla kan relatera till den för den handlar om Astrid Lindgrens figurer, man får veta vad som händer när de blivit vuxna!". Jag fick höjda ögonbryn till svar.

Ja, Felicia var annorlunda. Hennes säregna uppväxt och att se saker på hade gjort henne lätt att övertala och hon blev tillbakadragen så fort man började prata om normen om hur en 12-åring "borde" vara. Men med Balladen Om Konsekvenser öppnades en ny värld för mig - insikten i att man inte måste tycka om vad alla andra tycker. Jag började se upp till henne, avundades hennes mod och familjeförhållanden. Hon började visa mig saker som hon tyckte om. Kåldolmar och Kalsipper var en stor favorit hos mig - till slut orkade hon inte lyssna på den mer och sa: "Nä, Emelina, jag vill faktiskt inte lyssna på den EN GÅNG TILL."
Hon förklarade även för mig att Kåldolmar handlade om kommunism - ett begrepp som jag inte hade hört talas om förut. Jag hade växt upp med en pappa som var egenföretagare och en mamma som alltid gick hemma.

En annan av mina favoritsysselsättningar hemma hos Felicia var att spela ett PC-spel på deras MAC (som man kallade dem då). Återigen frågade jag skeptiskt varför de hade en sådan konstig dator. Alla andra hade ju PC, och jag hade aldrig hört talas om någon annan sorts dator.
Jag älskade att äta frukost hos dem. De åt rostat bröd på frukostbrickor och inte på porslinstallrikar. De handdiskade sin disk, de hade ingen diskmaskin. På morgonen satt både hennes mamma och pappa och läste DN, istället för Sörmlands Nyheter. Tidningen var jättetjock, speciellt på söndagar. Tidning på en söndag? Va?

Vi hade träffats genom teaterns värld. En gång i veckan gick vi till en ABF-lokal med en sträng fransk kvinna som hade en fallenhet för att favorisera vissa barn. Detta ledde till att jag och Felicia var med i det årliga uppsättningen av Nyköpings Gästabud - en teaterföreställning i ruinerna av Nyköpings Slott som handlade om en blodig del av Sveriges historia. Varje dag, hela sommaren, klädde vi oss i 1300-talskläder och sminkade dit smuts på våra kinder. Men det var så mycket mer än bara scenerna vi var med i - maten och drycken vi fyllde på, dansandet, sjungandet, skrikandet och springandet. Det handlade om att sitta backstage med Göran Gillinger, spela kortspel och rullandet nedför vallgravsbackarna.

Vi delade många fina minnen, jag och Felicia. Hon visade en värld för mig som jag aldrig upplevt förut. Men efter en del somrar och år av fin vänskap, så började vi växa ifrån varandra.
En solig sommardag, i väntan på att vi skulle sjunga Liten Karin i ringdans, så träffade jag Petronella. Hon var glad och litet blyg, och jag tyckte direkt om henne. Vi bytte telefonnummer och lovade att vi skulle höras efter att Gästabudet var slut, så som man alltid gjorde men aldrig ringde. Men så en mörk höstdag så ringde hon, Petronella. Jag blev glad och överraskad. Hon frågade om jag ville ses. Livet gick vidare, och jag fick en ny bästa vän. Men det är en historia vi tar en annan gång.

x

Inatt var det första gången (i hela mitt liv!) som jag drömde att jag var ute i rymden och INTE fick avgrundspanikångest. Wow.
Iofs drömde jag även att jag var kär i Xander (oh brainz, why did u pick wrong dude?), och låg runt en hel del. Självklart fick jag inte själv vara med i de akterna, utan då zoomades kameran ut som i Hollywood. Did I hear an ARGH?

"I've always wanted to say that."

Idag har jag gått runt och småflinat för mig själv. En tanke går på repeat i min hjärna. Den här innerliga önskan att någon gång, när tillfället passar, få säga: "It's the, uh... It's the florescents", och vända helt om och gå därifrån.

Gåbilder

----- EDIT
Kom på nu när jag tittade på de här bilderna att zomg, mitt hår går till mina boobiez!
Tycker väldigt mycket om mitt trollhår som bara blir längre och längre. Känner mig litet som Lindapinda, och det är en väldigt angenäm tanke, eftersom jag varit aviz på hennes hår i vad som känns som hela mitt liv. :3


Oj, såg precis också att man ser saltranden på skorna. Vet ni vad det innebär? Jag har gått i regn med skorna! Viva la saltrand, liksom.

Dagens korsord

Varför det är enerverande med korsord:

Det står "SKÄR". Då finns det många alternativ på vad svaret skulle kunna vara. Menar de SKÄR som i verbet "att skära", och därmed söker en synonym till det? Menar de SKÄR som öar och skärgård? Eller till sist...


SKÄR som i färgen. Rosa. Rosa var svaret.
Egh.

bah

Men jisses. Angel blir torterad rätt mycket i de här serierna, när man tänker efter. Helst när skjortan inte är på heller. Och jag bah, dreggel dreggel.

OH ANGEL

Men lol. Jag tittar om på Buffy, och börjar leta igenom min gamla bilddagbok för att hitta fina Angel-bilder. Börjar liksom smida i huvudet om vad jag tänker skriva om denna fantastiskt fina karaktär. Men så hittar jag det här:

"åh angel, jag älskar den där blicken som får din panna att bli helt rynkig. 

Du får puppyeyes när du ser kärleksfullt på ngn~ I'm melting~~"

Eh.
Sedan:

"my baby ♥ som iofs får mig att känna att det inte finns ngn eller ngt som honom där ute och att jag inte är nöjd med mitt liv; också att jag inte ser fram emot ngt längre, för when it comes down to it så är kärlek det enda som gäller och sådan kärlek som Angel finns egentligen inte på riktigt. Så I'm doomed. Jag får uppleva the wonderful world of Buffy, men till priset att inse att jag aldrig kommer hitta eller få det jag lever för. Yay happy thoughts! -_-"

Det är typ... en summering på exakt det jag hade tänkt skriva. Fast jag hade inte tänkt förklara mig lika klumpigt. Vill ni läsa min nya version av Angel-kärlek? Så kan vi jämföra och se om jag fortfarande slänger mig med uttryck som "min bäbis" och "jag smälter~~". 

Först ska jag bara ploga igenom alla säsonger av Buffy där Angel är med, och sedan alla Angel-säsonger. Det borde ta någon månad eller så. STRÄCKTITTA BANZAAAAAI.

Ny outfit för 9:-

birthday boy

För övrigt fyller Gackt 40 i år. Väldigt knäppt. 

finaste

Ja, jo. Nu är jag här igen. GACKTGACKTGACKTGACKTGACKT. Var väldigt uttråkad igår och gick in på LiveJournal, och det är ju centrumet för allt fan-baserat. Det var ju där jag spenderade år med att älska Gackt.
Så, alltså - GACKTGACKTGACKTGACKTGACKT

Dagens gif

Gackt övar på coola moves med sina vapen i filmen Moon Child (SOM KOM UT FÖR 10 ÅR SEDAN, jisses).

Dagens korsordsord

"NÖDUTRYMME" på tre bokstäver.
Eh.






Svar: TOA

Dagens hårtips

Jag rekommenderar att sova med håret i en knut högt upp på huvudet. Om man har långt hår, alltså. Håret får volym av det, på samma sätt som det får volym när man borstar håret med huvudet uppochner. Knuten gör att håret blir lockigt (iaf mitt skandinaviska, sköra hår blir det). Fäst inte knuten för hårt med hårsnodden, utan vira den kanske två varv runt håret. Då blir det inga fula hårsnoddsmärken på håret, utan mer lockigt.


Jag önskar att jag hade slutat blondera håret tidigare. Med min egen hårfärg, och därmed bättre hårkvalité, så vaknar jag upp på morgnarna med riktigt fint hår. Det var en omöjlighet förut. Jag var tvungen att duscha håret varje dag, för annars såg mitt hår ut som svinto.

her hands were all twisted, she was pointing at me.

alfan

Den här pärlan brukade jag cruisa runt i förut. Mm. Saknar.

O_o

Träffade för första gången på någon i Göteborg som jag inte ville hälsa på. Awkward.

Repris

måndagen den 30:e november 2009

Solguden och oskulden

Jag drömde om Gackt inatt. En mjuk Gackt i en annan verklighet. Jag satt hemma och väntade på att han skulle komma hem från jobbet.

Linda var vid min sida, och hon pratade om det nya jobbet hon hade fått. Hon gick runt och slängde med sitt lockiga hår, och pratade om alla männen i hennes liv. Jag log bara tyst och berättade om mitt förhållande med Gackt. 

[...]

"Hur vet du ens att han kommer hem igen? Han har varit borta i flera dagar nu", säger en uttråkad Linda vid min sida. Men jag bara ler till svar. Det regnar ute, men när solen börjar skina så går jag ut och håller ut armarna. Och där kommer han, som någon slags solgud som nedstiger från himmelen, och omfamnar mig.
"Jag är hemma", viskar han med läpparna mot mitt hår.
Jag ställer mig på tå, och pussar honom på halsen. Mina armar slingrar sig runtom hans midja, och de vill bara inte släppa. Han bär in mig till den patetiska brits till säng som jag sovit på de senaste nätterna. Han lägger sig längst in, och jag kurar ihop mig till en liten boll tätt intill hans varma kropp. Han smeker mitt hår, mina kinder och min hals, och jag petar kärleksfullt på hans bröstkorg där hans hjärta finns, någonstans långt där inne. Plötsligt öppnar sig hans hjärta, och ut strömmar solsken, blomster och trygghet. Jag blir alldeles varm inuti, och tänker att om han lämnar mig igen, så kommer jag att bli galen. Eller att om jag inte får ha sex med honom nunu, så kommer jag att börja grina som en barnunge. Men han bara småskrattar och klappar mig på huvudet som om jag var ett litet barn.
"Men jag får aldrig ha sex i mina drömmar", säger jag och tittar plutande upp på honom. "Jag har bara fått träffa dig några få gånger i mina drömmar, och jag vill verkligen..."
Men han bara ler och skakar på huvudet.
Sedan blir hans hjärtsolsken alldeles för starkt, och jag inser i min tillfälliga blindhet att han håller på att försvinna. Jag trevar ångestladdat efter honom med händerna, men det enda jag finner i min famn är en kudde. Jag har vaknat.

vinstgrejs.

Förresten, yaaay... En vecka in i tävlingar på bloggar, och jag vann något.

Ska skriva litet mer om vinsten på Catpuzzles och länka och sådär senare...

last.fm

Om man skulle ha haft last.fm i hela ens liv, och göra en topplista av de man lyssnat mest på, så skulle det nog antingen vara Kent eller Gackt för mig.




För er som inte vet, så är den här videon ihopklippt  av alla deras tidigare musikvideos (som fanns just då)



Fina gamla Gackt från 1999.  Kommer ihåg hur min kärlek till honom  fördubblades efter jag insåg att det var han  som sjöng runt 3:08 i låten (alltså inte en tjej).


Furueru kimi
Dare no tame ni ikiru no?
'Mitsukeru dame...'
Subete o shinjite
Your trembling self
For whose sake are you living?
'In order to find...'
Believe in everything

/översatt av yours truly.

Färggrann fågel, papegoja, korsordsfågel har alla samma svar: ARA

Jag löser korsord. Korsord kan vara väldigt enerverande. När man klurat på ett ord länge, och man till slut kommer på det, så skrockar man för sig själv. Eller suckar ilsket.

Ibland måste man läsa ledtrådarna med olika betoningar på vokalerna för att få fram vad de menar. Till exempel om det står "TOMTEN", så kanske man tänker på "TRÄDGÅRD" eller "AREALEN". När svaret egentligen är "NISSEN".

Litet andra exempel:

"OINTRESSET BÖRJAR SÅ".
What??
Svaret: OIN.
Suck.

"PLATS FÖR HAMMARE OCH STÄD".
Verkstad..? Smedja..?
Svaret: "ÖRONEN"
Meh.


Jag vet inte om det över huvud taget är roligt att läsa om korsordsskaparnas humor och irriterande svar. Men jag tänkte börja skriva ner olika svar som fått mig att sucka eller skratta.

Hjälp!

Jag får inte längre mail när någon skriver en kommentar på (alla tre) av mina bloggar. Bara när jag svarar på en kommentar. Jätteskumt.
Jag har sökt bland inställningarna som en dåre, men hittar inget. Någon som har en idé på vad man ska göra?