"Jag kommer kunna vara där vid 21:00", skrev han.
Alla vi andra som hakat på idén suckade kollektivt, och bestämde oss för att ses innan han kom. Så klockan 17:00 satt vi där i parken, och ingen kände varandra. Så fort någon ny sällade sig till sällskapet, så sa vi skämtsamt "Känner du D?".
Det var en rolig kväll. Men jag är litet överväldigad. Innan den måndagen var jag helt säker på att jag inte skulle lära känna några nya vänner. Att de jag hade nu liksom var "det var det".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar