.

david TENant.

Som ni kanske har förstått, så har jag börjat titta om på Doctor Who. Saknade tionde doktorn så fruktansvärt mycket. När jag fick se honom igen, så kände jag en sådan enorm lättnad - ungefär som det känns när man saknat ens pojkvän jättemycket, och han kommer tillbaka.
Och sedan har den känslan fortsätt. Under dagarna så väntar jag, väntar. Sedan tittar jag när mörkret fallit på. Timmen innan jag sätter på ett avsnitt, så känner jag hur fjärilarna fladdrar inuti mig.

Älskar. David. Tennant. 

Bästa. Doktorn. Ever.

Titta, två gammla bilder på mig!

Med tillhörande Gackt-halsband.

Uppgift.

Sedan att D har bott i min lägenhet i en vecka, så har jag fått genomleva en hel del frustration. Efter två-tre dagar så tröttnar jag, blir irriterad och vill bara vara själv och kunna lyssna på den musiken som jag tycker om, och göra allmänt ingenting. Sådant där som egentligen inte kräver att man är ensam, men som gör att man känner sig avslappnad just för att man är det.
Plus att D är en väldigt negativ person (förlåt D), och det smittar av sig ibland. Mind you, jag är sannerligen inte lagd åt det positiva hållet. Men det finns en gräns för hur mycket som kan vara "helt okej". Han höjer rösten väldigt ofta, också, och det gör att jag blir ledsen och känner mig stressad.

Så jag har kommit fram till en sak. Ett sådant där sorts "Aha!"-moment. Det är inte min uppgift att ta hand om andras känslor. Detta mantra har kommit naturligt de senaste dagarna. Det är inte mitt ansvar att ta hand om andras känslor. Jag behöver inte muntra upp honom när han är på dåligt humör. Det är inte mitt ansvar.
Men jag bryr mig självfallet fortfarande. När han är ledsen eller arg eller irriterad, så vill jag få honom på bra humör igen. Så under tiden som jag försöker verklighetsbasera detta mantra, så ska jag försöka få en bättre balans. Jag börjar bli trött på att vara en känslosvamp. Det är inte min uppgift att känna det som de känner, och lösa detta.

Vet ni hur svårt det är att ta ett steg åt sidan och försöka tänka på hur man själv tycker och känner?

moral

orly

astro

Hah, kom precis på att mitt zodiak-element är vatten. Så jag är cancer (kräftan), min ikon är 69, och mitt element är vatten. So very special.

Vad man bör tillägga är att jag är starkt kopplad till vatten/hav sedan, hm, alltid. Djupa, mörka tankar kring vatten. Något av det läskiga och fantastiska på denna jord.

music for the masses

Fortfarande skitbraaaaaaaaa

I min folder

Är fortfarande förvånad över att 

jag kommer ihåg nästan alla hans texter.

Hänga läpp.

Provar tipset från olika bloggar att använda läppenna istället för läppstift. 

Tydligen ska det hålla som berget. 

it killed the radio star

EN VIDEO.

"My first try at using the webcam. This was sort of a prelude to Linda's birthday present.  Sorry for the non-existent volume of my voice. I was shy."

Att vara impulsiv på ett annat sätt än mitt eget.

Homg, jag och D pratade precis i telefonen i 32 minuter. Tror aldrig vi har pratat så länge via telefon.
Han är ute på turné i Sveriget. Hans vanliga "Jag känner för att åka någonstans men vet inte var, så jag gör det nu". Han åkte 04:45 i morse. Älskar den sidan hos honom.


(En gång åkte han upp till Kiruna. Sa "Jag känner för att åka långt norrut", jag sa "Men gör det, då", och en halvtimme senare hade han åkt iväg. Vi var fortfarande tillsammans då.)