måndag 15 september 2014

Två saker jag inte bör nämna för min bror.

1. World of Warcraft.
"Du flyr in i en fantasivärld."

2. Gackt.
*tystnad*
"Han är inte hälsosam för dig."



Till hans försvar så bodde han med mig under tiden när jag var som mest besatt. Han fick förstahandstitt på gråtandet, det fanatiska glittret i ögonen och det maniska samlandet. "Gackt är en gud", "Om det inte hade varit för Gackt, så skulle jag inte leva idag" och "Du får inte prata illa om Gackt. Du kan säga elaka saker till mig, men du är förbjuden att kritisera Gackt".

När jag satt på tåget till Stockholm i fredags och lyssnade på min 11-kronors-mp3-spelare från Kina, så kom en Gackt-låt. Hjärtat kramades om och jag låg vikt över sittplatsens utfällbara bord. Endorfinerna och gråten i halsen fyllde hela mitt väsen, och jag tänkte, som alltid, "Jag är hemma, jag är hemma, Gackt jag älskar dig". Jag undrade varför. Och då slog det mig att jag drömt om honom natten innan, men att jag hade glömt bort det. Jag spolade mentalt tillbaka drömscenariot i mitt huvud, och tänkte frenetiskt "Gackt, Gackt, Gackt" för att känslan inte skulle försvinna.