Som jag märkt mången gång under mina många år som troget fan till Gackt, så kommer han och går litet. Ibland tar det ett litet tag för honom att krypa under huden på mig igen. Det är litet som att bli träffad med en basketboll, som är gjord av fjärilar, i magen. Fladder fladder, säger saknaden och så brukar han oftast kliva in i mina drömmar och le. Dagen efter dedikerar jag ju då oftast till att lyssnalyssnalyssna. Får inte nog! Älskar hans mystiska leende och mörka röst. Känner mig trygg.
Och sedan lyssnar man på den här låten och minns när man själv stod där i publikhavet och tog emot hans kärlek. Han gjorde en låt till sina fans, ett kärleksbrev. Ett brev som handlar om snälla leenden och årstider som förändras, men att kärleken består. "Även nu står ni oförändrat vid min sida", sjunger han, och avslutar varje refräng med ett "Jag älskar er".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar