Jamen och såhär va

My Body 's like "Yo man, finish your god damn breakfast!", but my Will is like "Heeeeell no, girl! I just wanna finish my freakin' coffee!".

Med det sagt, så måste jag snart dra en borste genom håret och bege mig utåt och vandra genom halva staden för att komma i tid till ett viktigt möte. För jag har inte råd med spårvagn! :D

Rykten...

Det tisslas och tasslas på internet. Kommer Gackt komma till USA eller Europa i sommar eller ens i år? Han lovade ju på konserten, med bräcklig engelska. Men man ska aldrig tro rykten, även fast man så gärna vill. Gackt är ju så väldans upptagen med SHOW YOUR HEART just nu, till förmån för japans befolkning som drabbades av tsunamin.

... Men sedan viskar en liten fågel i örat. En kyckling vid namn Gackt svarar på ett tweet från ett fan som undrar om han verkligen kommer till London i år?

You know the drill, nedifrån och upp:

... Han lovade ju!

Hejsan bloggen! Det var längesedan!

Med våren kommer väl en del av viljan tillbaka, och därmed min läslust. Ny favoritsyssla är att gå ned till biblioteket och läsa. Note to self får väl vara att gå på eftermiddagen istället, för förmiddagen kryllar det av pensionärer. Man skulle kunna tro att de har lärt sig vett nog att man faktiskt ska vara tyst på bibliotek, men icke. När jag sedan gick ut på torget så kryllade pensionärerna fram som myror framför matbutiken. Jag såg detta fenomen för första gången för några månader sedan, men jag slutar visst aldrig bli förvånad. Det är alltså här de existerar? På små gatutorg och bibliotek på förmiddagarna.

Men på tal om läsningen, då. Jag tror egentligen på att man ska fokusera sig på en bok i taget. Mitt tillfälliga prokrastineringsbeteende och min oförmögenhet att göra något vettigt över huvud taget, sätter stopp för detta. Så jag är igång med fyra stycken. Jesus Amalia!

Först satte jag igång med Kafkas Processen, och höll nästan på att krevera över det otroligt dryga, uppstyltade språket. Efter 40 sidor kastade jag den åt sidan och spottade och fräste att jag läser den snart. Efter att jag läst Little Women.

Till min fasa var detta samma visa, fast åt motsatt håll. Tänk er rosa sockervadd, flickfnitter och urskuldsfulla små flickor som ska vara så snälla som de bara kan. Efter 80 sidor klarade jag inte av det längre, och svalde den uppkommande sockervadden som höll på att kväva mig.

Sedan började Daniel läsa The Colour of Magic av Terry Pratchet. Jag har faktiskt aldrig läst Terry, tänkte jag en dag och snodde åt mig boken. Så nu är jag fast i det träsket.

Sedan en dag i biblioteket häromdagen så hittade jag en annan bok. Jag tror det var ödet som puttade mig i rätt riktning. Inte för att jag tror på ödet, egentligen, men det var något magiskt som fick mig att med tindrande ögon äntligen få uppleva mannen, legenden. Men vem den boken handlar om, det tar vi en annan dag.

UGH...

Ishihara wins fourth term in Tokyo.

Jag är för äcklad för att ens orka kommentera, så jag drar några qoutes från diskussionstråden:

minceres @ LJ

Is that the guy who prohibited erotic manga and who said nonsense about tsunami victims*?

xcapsule @ LJ

And who is a major racist and homophobic, yes.

* Vad han sa för "nonsens":
The identity of the Japanese people is greed. This tsunami represents a good opportunity to cleanse this greed, and one we must avail ourselves of. Indeed, I think this is divine punishment.

FML