stella was a diver

Provade med spolar i håret idag igen. It's an addiction!
Det fungerar inte så bra. Det håller sig inte riktigt. Men skam den som ger sig. Jag ska bli spol-knarkare och göra det nästanvarendadag! Okej?!

Hursomhelst, så stressar London något oerhört just nu. Jag gjorde en impuls/stress-visit i Oxelösund för att leta upp viktiga papper. Istället hittade jag supergod gryta, en mysig och kärleksfull hund och en pappa som var givmild och allmänt snäll. Sådär som pappor är.

Jag är så otroligt uppe i mig själv så att det börjar bli litet läskigt. Jag har börjat spamma min privata blogg igen med saker som jag inte vill yttra för omvärlden. Det är så konstigt för mig att göra något sådant, för mitt liv har alltid sett ut som så att jag berättar allt för mina närmaste. Allt.

Det är en sorts blandning av att sjunka in i den människa man var förr i tiden, och stressen och osäkerheten inför den nya människan jag vet att jag kommer bli i London. Det handlar om skäggstubb som jag drömmer om på nätterna, en man som följer mig hack i häl i min Stad. Drömska ögon som är fastlimmade på mig under nätterna, och mina egna tankar limmade på honom under dagarna. Det är beslutsamheter som iglar sig fast i min hud, i mitt sinne. Påfund som ska få mig att må bra och bli mer hoppfull.

Jag tror det går rätt bra. Jag är förväntansfull.