Hur kommer det sig att varenda gång man verkligen planerar att gå upp i bra tid så att man får njuta av en lång frukost... så ligger man och snoozar i oändlighet?
Och att sedan gå till jobbet som känns som om jag ska bege mig till min egen begravning känns ju... skoj. Jätteskoj!
Ensam iz me.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar