Det är som att slungas tillbaka i tiden, när man sitter på golvet i vardagsrummet och frågar mamma "Vad säger de nu?". Efter några år blir man blind av undertexterna - man märker dem inte ens för att man är så van att skumläsa igenom dem. När man sedan börjar förstå mer och mer engelska, och kan koppla ihop den talade engelskan med den svenska översättningen. När man börjar inse att översättarna översatt fel, även fast det bara egentligen är en liten skitgrej. När undertexten på svensk TV börjar bli irriterande och i vägen. När man går över från svensk undertext till engelska. När man slutar använda undertext över huvud taget.
Då kommer detta. KABLAM.
2 kommentarer:
En vecka senare och jag kan fortfarande inte sluta skratta över den där screencapen. Låter ju som en boktitel nästan. Och deras små ansikten, iiihihih.
Det här är fantastiskt!
/Jenks
Skicka en kommentar