Jag känner ju igen tecknen. Jag är inte dum.
Hungern som molar på. Ovilligheten att äta. Stoltheten jag känner inför att hata maten. Förtärandet av musklerna som pirrar i mina armar. Magen som protesterar när jag väl äter. Ligger i fosterställning i sängen med värmedynan och väntar ut de timmeslånga processerna av magknip. Lealös.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar