När jag ringt alla, och inte nått fram till någon (för Sverige vill inte arbeta på fredagar, då vill Sverige ha helg), så rinner mascaran och jag snorar som en femåring.
Det ger liksom en ännu bättre förklaring till varför jag inte velat ringa tidigare. Jag vill inte prata i telefon, det känns som något av det värsta man måste göra. För jag är så himla känslig, och jag har så mycket uppknutet inuti mig att jag börjar böla för minsta lilla. Till och med av att ringa samtal som ingen svarar på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar